I lördags hade jag fullt hus. En god vän är partylite-konsulent så hon kom och hade ett party hos mig. Min mor och två systrar kom också. Hela dagen och kvällen var jätterolig, och jag kände mig lugn och avslappnad, även med H. Hon stannade även på middag. :) Jätteskoj!
Men sen dagen efter.. att jag aldrig lär mig! Blir lika chockad varje gång. Igår var jag så trött.. så trött. Hela kroppen värkte, musklerna var alldeles orkeslösa, och minsta lilla min stackars sambo sa fel, bröt jag ihop. Likadant idag. Har grinat ett flertal gånger idag och varit allmänt less på livet. Så mycket tar det alltså av mig att ha EN social tillställning. Kanske inte så underligt att jag inte klarar av att ha ett fulltidsjobb, när EN dag med folk jag känner, släkt etc, har omkull mig så. =/
Idag har jag varit väldigt trött på min diagnos och mig själv i övrigt.. Det är svårt för folk att förstå hur man kan bli så trött av att träffa folk. Folk man tycker om och vill vara med ibland.
Det är svårt att förklara för dem att "Jag VILL träffa er, det ÄR roligt.. Men jag kanske inte alltid orkar. Det är inte varje dag det passar, det beror så på hur jag mår den dagen. Skulle det fungera den dagen, så bli inte ledsna och ta framförallt inte illa upp, att jag dagarna efter knappt orkar prata med er.."
Så igår och idag har jag inte gjort någonting. Ja, gick och röstade förstås, och åt en pizza igår. (hade fullt med bonuspoints kvar.) Imorgon är en ny dag och den ska jag använda att plugga på. Har en ny mindre rapport att göra tills på torsdag. Ett såkallat PM. (Måste luska ut hur man skriver sådanna dock.) Är rätt nöjd med att jag fick VG på den stora rapporten, vilket var det högsta man kunde få. *stolt* Första gången jag skriver en sån trots allt.
Är glad att jag bara läser 50% ändå.. 100% skulle jag aldrig orka! 50% är som 150% för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar