Måndagen den 28 juni 2010 fick jag min diagnos Aspergers syndrom.
Jag har sedan jag var barn känt mig annorlunda. Nu vet jag varför.
I den här bloggen skriver jag om hur det är att ha Aspergers syndrom. En synvinkel från en vuxen Aspie, svårigheterna man möter i vardagen och saker som andra kanske tar förgivet.
Vad är Asperger för mig?
För mig innebär Asperger att jag har ett funktionshinder som gör att jag inte klarar alla saker utan problem, som andra kanske gör på ren automatik.
Jag har svårt för rutiner och det krävs mycket energi och engagemang för mig att få in rutiner alls.
Jag har svårigheter med sociala interaktioner och blir lätt trött efter aktiviteter som innefattar möte med andra människor. Dessutom missförstår och misstolkar jag lätt och iom att jag har svårt att se folk i ögonen så missar jag många ledtrådar den vägen också.
Mitt kroppsspråk är minimalt och likaså ansiktsuttryck. Det är något jag har fått lära mig på egen hand, kopierat från andra osv. Men när jag blir trött så försvinner allt sådant och min mimik blir mycket stel och rösten mot det monotona hållet.
Arbetsminnet är väldigt lågt, vilket gör att jag har svårt att hålla många saker igång samtidigt. Jag måste få koncentrera mig på en sak i taget och blir jag avbryten har jag väldigt svårt att komma igång igen.
