Att tvingas tycka om varandra

Häromdagen diskuterade jag och en vän (med asperger) hur man oftast förväntas gilla andra med samma diagnos. Varför är det egentligen så, undrade vi?
Nog för att vi delar samma diagnos, men det gör oss inte till likadana människor. Vi är fortfarande individer, med olika problem och måsten. Precis som människor utan diagnos, är vi alla olika, även om vi kanske har mycket gemensamt.

Många gånger blir vi ihopparade med varandra, via daglig verksamhet t.ex, för vi har ju samma diagnos, då borde vi ju också gilla varandra. Men hur ofta blir vanliga människor ihopparade med folk som t.ex delar deras hudfärg, (för att ta ett exempel) och obönhörligt gillar varandra bara för att de har en sak gemensamt?
Jag har träffat många med AS, och visst, några är helt ok. (Som min vän, som jag delar väldigt mycket gemensamt med. Men då har vi också självmant valt varandra, och inte blivit ihopparade.) Men jag tror att många med diagnosen har svårt för varandra. Man har svårt att stå ut med varandras egenheter. Om det är jobbigt för vanliga människor att stå ut med oss, varför kan det då inte vara det för oss också?
Endel aspisar, säger att de väljer att vara med NT-människor (neurotypiska, dvs "normala"), för att det är enklast så. Man orkar inte med sin "egen sort". För egentligen.. om man knappt orkar med sig själv ibland, varför ska det vara så mycket lättare att orka med andra med liknande problem?

Nu menar jag förstås inte att alla Aspisar avskyr varandra. Många gånger går det bra också, och man ser det man har gemensamt. Men  det är nog viktigt att man får välja varandra själva. Utan att bli tvingade ihop, för vaddå, vi borde ju gilla varandra. ;)