Aktivitetsersättning

Min handläggare på försäkringskassan ringde idag som hon sagt. Mindre skoj dock. Verkar som att jag troligtvis kommer få avslag på min ansökan. Varför? Min läkare hade skrivit i utlåtandet att trodde att jag skulle kunna jobba, iaf deltid, vilket försäkringskassan tar som att jag måste prövas.. och under tiden får man ingen hjälp. =/

Försökte förklara för henne att det funkar inte just nu. Jag fixar det inte. För jag kommer inte iväg.. alls. Jag har testat så många gånger, även "slutna" arbetsplatser som hon föreslog. För ett tag sedan försökte jag på ett litet dataföretag, där min sambo också hade praktik ett tag. Till och med samtidigt.. Ändå gick det inte. Jag klarade av att gå dit tillsammans med min sambo, men jag kunde inget göra. Satt bara i matrummet och läste. Hade extrem ångest och tyckte det var jättejobbigt. =/ Jag försökte i flera månader. Samma sak.. Hela tiden. Och på det här stället hade de ändå redan en med Asperger, samt att chefen var jätteförstående. Vi är tom bra vänner med både chefen och hans tjej. Ändå hjälpte det inte.
Dessutom finns det inga andra bra ställen att vara på häromkring. Isåfall måste jag åka till Uppsala eller nåt liknande, och då har vi DET problemet. Jag kommer inte iväg.. Att åka någonstans själv, funkar inte. Jag vet inte varför, det bara går inte. Möjligtvis om det fanns nåt i vår lilla håla, men samtidigt.. jag kommer inte ens iväg till gymmet som det är gångavstånd till. Och där behöver jag inte ens prata med folk, plus att jag tycker det är roligt!
Allt detta förklarade jag för henne. Plus mycket mycket mer. Hon skrev ner och förstod mitt dilemma.
Jag försöker vara realistisk. Ja, jag VILL kunna jobba. Men jag tror inte att det är möjligt. Om 2-3 år kanske. När jag fått rutin på min vardag, med allt som hör till. Bara det kommer ta nåt år att få till. Det tog mig ett halvår att få till rutinen att diska varje dag.

Och ska jag vara ärlig så orkar jag inte så mycket alls. Jag har börjat se mina begränsningar. Jag orkar diska, sen är jag slut. Inte i kroppen, men i huvudet. För det tar kraft och tid för mig att diska. Inte själva diskmomentet. Men jag måste ju förbereda mig, bearbeta faktum att jag ska diska osv. Planera. Efteråt är all min kraft borta. Och jag ska kunna gå till ett jobb, också? Eh, nej.. jag tror inte det. Isåfall kommer allt här hemma att rasa.. För gör jag nåt annat om dagarna, så faller orken för att sköta resten. Och just nu är mitt hem viktigast. Jag måste få ha rutin i min vardag. Annars mår jag inte bra. Och det är väl viktigast? Eller?