torsdag 9 juni 2011

Att hjälpa andra

Sitter och funderar såhär i natten. (Först nu man kan tänka.. inte fullt lika hett.)

Sen jag fick min diagnos så har jag haft lite kontakt med ett par olika personer, via forum osv, som antingen funderar på diagnos, som kanske precis ska göra en utredning eller som precis har fått sin diagnos.
De skriver till mig och frågar, vill ha råd och tips. Hur fungerar saker för dig?

Jag tycker om att hjälpa. Det känns bra att kunna svara på deras frågor, lätta lite på deras oro över att inte vara normala. Få dem att känna sig lite mer accepterade för dem de är.
Jag kan absolut inte allt. Det erkänner jag. Men jag tror att jag har redan nu bra koll på regler och sånt. Framför allt så vet jag hur det är att ha ett funktionshinder. Och jag vet hur det är att få en diagnos i vuxen ålder.

Finns behovet att ha en person med samma diagnos att få prata med? Få diskutera, och fråga? Är det något som är värt att spinna vidare på?

5 kommentarer:

  1. Jag tycker det låter som en jättebra ide! Jag har boendestöd och en kontaktperson men bara lite kontakt med andra som har aspergers. Någon likasinnad att ventilera sina tankar med måste väl vara bra för alla med diagnos.

    SvaraRadera
  2. Hej aspe emma här. Jag tycker det
    är en bra ide! Inte alltid så lätt att hitta människor som talar så öppet om sin aspberger och lätt förståligt som jag tycker att du gör både om det svåra och bra.
    /Aspie Emma

    SvaraRadera
  3. Svar: kul att du ville vara med i min bloggtävling!
    Tävlingen är nu avslutad och vinnaren utsedd så går in och kolla om det var just du som vann och om inte så passa på att anmäla dig till någon av de andra tävlingarna som pågår just nu:)
    Ett tips är att följa mig på bloglovin för har regelbundet nya tävlingar och då ser du direkt om någon som passar just dig kommer upp:)
    kram

    SvaraRadera
  4. Hej
    Jag är en mamma till en 10-årig aspie. Jag läser på din blogg för att försöka förstå hur en aspie kan fungera/ tänka. Mitt barn har ganska lätt för saker och ting, men att lära sig läsa verkar helt omöjligt. Vi har kommit så långt att hen läser bamsetidningar, men att läsa något mer avancerat är omöjligt. Vi läser tidningen med att hen är bamse och jag är tex lilleskutt. När det gäller böcker läser hen ord för ord ibland knaggligt och ibland bra. Det blir inga vettiga meningar utan bara ord för ord. Har du någon bra ide hur jag kan hjälpa med läsningen. Hen går i en vanlig klass med en stödlärare och hen kommer att komma efter i skolarbetet i höst om hen inte lär sig läsa. Hen har aldrig haft intresse att lära sig läsa och skriva. Lyssnar gärna till ljudböcker som är långt mer avancerade än vad jämnåriga lyssnar till. Hur kan man skapa ett intresse? Utan att det blir stressen och låsningen. De faktaböcker som skulle kunna vara intressanta är försvåra.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker DEFINITIVT att det är något som du ska spinna vidare på :) Du vet ju redan vad jag har sagt! :) Jag tror på dig tjejen och jag vet att du kommer komma långt i livet! Du har så mycket att ge ut till andra, men låt det ta den tid du behöver och gör det när DU är redo - då kan det inte bli annat än bra! You go girl! Vi ses :)

    SvaraRadera