Tema: Kost

Mat är ofta ett problem om man har en autistisk diagnos. Endel äter bara köttbullar, andra äter mer varierat. Men det som ofta är lika för alla, är att man har någon konstitens som bara inte funkar.

För mig finns det ett par saker som inte går att äta, hur mycket jag än vill.
Potatismos. BLÄ! Nej hu.. bara tanken på det. Det är absolut konsistensen. Det är liksom som klister i munnen. Inget motstånd. Och egengjord har klumpar, ännu värre!
Däremot funkar ju glass, men det är väl sött, så det funkar. ;) Eller så är det för att potatismos är nånstans emellan fast och flytande. Nåt mellanting.

Annars äter jag nog mer än mina medautister faktiskt. Det finns de som har långa listor på sånt de inte äter. Jag är något lättare där. Fast ibland känns det motigt förstås.
Sill har jag också svårt för ibland. Det går bra 2 gånger per år. Jul och midsommar. Och det måste vara abbas, ingen billigare sort. Och jag kan bara äta ett par bitar, sen blir det för mycket. Jag gillar ju smaken, men inte riktigt konstistensen. Likadant med kallrökt/varmrökt lax. Funkar i mindre mängder.
Pateér funkar inte heller. Antar att jag vill ha lite mer tuggmotstånd.

Som liten tror jag att jag åt det mesta dock. Åt inte grönsaker, tomater allra helst. Eller vitlök. Men pepparrot gick super!
Sen blev jag lite äldre, testade, gillade och blev allergisk mot tomat.. Suck!
Det är bättre igen dock. Korsallergi från pollen.

Många vuxna tycker att man fånar sig när man inte tycker om något. Att man ska äta ändå, eller iaf testa lite. Men för oss med dessa matproblem så är det värre än bara "tycker inte om". Det FUNKAR inte att äta. Det kväljer sig i halsen på en.
Dock är det ju svårt, om det är ett odiagnoserat barn. Hur gör man då? Hur gör man för att veta om det bara är ovilja eller det inte funkar alls?

Mat för mig har snarare varit ett problem åt andra hållet. Många autister äter nästan ingenting. Jag äter för mycket. Mat är ett problem, men inte på det sättet som för andra. Jag blir lätt väldigt fokuserad på en maträtt.
Det här var mycket mer när jag mådde sämre, idag har jag bättre kontroll över det. Men innan diagnosen var det nästan omöjligt. Jag kunde bli så fokuserad på en maträtt att jag inte kunde äta nåt annat. Jag svalt hellre då. Inte så bra.. Det slutade ju sällan i svält om man säger så.
Det här innebar att jag ofta åt fel mat, för mycket, för ofta. Det funkar liksom inte att bli fokuserad på pizza 3 dagar i veckan.
Sen jag fick diagnosen så funkar det mycket bättre. Jag mådde dels bättre psykiskt och jag hade större förståelse för vad som faktiskt hände med mig.
Idag händer det här ytterst sällan. Dels har jag varit duktig och gått ner i vikt, vilket motiverar, och dels behöver jag inte den fokuseringen längre.
Men visst märker jag av det ibland. Har det varit långa dagar, mycket jobb etc, så är min tröskel mycket lägre och det är så mycket lättare att falla tillbaka i fokuseringen. Nu har jag inte ätit en pizza sen september förra året, det finns annan god mat man kan vilja ha när man mår dåligt. Mat som är lite bättre.

Men lätt. Det är det inte alltid.





Vill du läsa mer om kost och autister?