Vi är ett gäng (precis joinat dem) som skriver om npf diagnoser och som lite då och då har temaveckor. Denna vecka är temat utredning.
Min utredning tycker jag såhär i efterhand gick fort ändå. Jag sökte till psykolog 2009, pga alla svårigheter jag hade, och pga att jag inte klarade att ha ett jobb. Då tänkte man att jag kanske har ångestsyndrom, lite likt med social fobi som jag hade för ca 10 år sedan (Mycket pga aspergern.. men det visste jag ju inte då) men kämpade mig ur.
Min äldsta syster hade under några års tid skickat lite information då och då om Asperger. Tyckte väl det var fullt normalt, det är fler i familjen som har. Men så någon dag under 2009 så skickade hon en länk till ett reportage om en kvinna i min ålder som berättade om sin diagnos. Det var som att läsa om sig själv. Hon hade samma bakgrund i princip. Funderat varför inga jobb fungerade, varför hon alltid ansågs som lat etc, när allt hon ville var att fungera!
Tog upp detta med psykolog som inte riktigt höll med och kläckte ur sig "Ja men du pratar ju inte monotont!?"..
Men det var något med den där tjejen och hennes diagnos.. Något jag inte riktigt kunde släppa. Så jag stod på mig. Vid mötet efter tog jag med mig min syster som förklarade hur diagnosen fungerade hos dem i deras familj. Först då skrev han en remiss till habliteringen.
fortsättning följer imorgon..
Andra som skriver om npf och temat utredning:
Rosa Prinsessan
Linda Fridholm
Virriga mamman
Coping
Du är lite av den kvinnan för mig :) Jag hade länge funderat över vad det är för fel på mig, varför jag funkar så dåligt, och letat efter en förklaring. Jag tänkte på Asperger till och från, men jag minns verkligen när jag läste din historia och det kändes som att jag kunde ha skrivit den. Jag försökte få en remiss för 1,5 år sedan men den psykologen tyckte inte att jag betedde mig som att jag skulle ha något neuropsykiatriskt, trots att screeningen som gjordes gav utslag för Aspergers och ADD. Nu i höst har jag träffat en ny psykiater som lyssnade och tog mig på allvar, och en remiss skickades för någon vecka sedan. Det känns väldigt skönt att gå till botten med det.
SvaraRaderaJa, jag tyckte bara att det var lustigt att du skrev om den där kvinnan, och ville berätta att du är "den kvinnan" för mig :)Jag ser fram emot att läsa resten av inläggen om utredning.
Åh vad roligt! Gör mig lite glad att höra. :) Det är så skönt när man får ett namn på ens "bekymmer". Stort lycka till!
Radera