Idag på aspiegruppen pratade vi mycket om diagnoser, kriterierna osv. Vi diskuterade också på vilket sätt vi har ett annorlunda tänkande, och hur vi ska kunna förklara det för vår omgivning.
Det här är inte alldeles lätt..
För hur ska jag kunna förklara nåt som är så självklart för mig? Kan ni förklara hur ni alltid tänker?
Men jag ska försöka. Fördelen är ju att jag hamnar i situationer där det uppstår problem, och då får man tid att tänka efter och förstå hur man tänker annorlunda.
Jag tänker ibland lite väl komplicerat. Som t.ex i skolan. Läraren ställde en fråga och 2-3 elever säger direkt svaret. Jag kommer alltid/oftast till samma resultat, men det tar längre tid. Inte för att jag alltid är långsam. Utan för att jag tar en helt annan väg. Jag börjar ofta med detaljerna, fastnar där innan jag kan ta mig vidare till helheten.
Det tror jag är ett av våra största "bekymmer". Just att vi fastnar så lätt på detaljerna, i många olika situationer.
Jag missförstår. Självklart, men det visste ni ju redan. ;) Jag hamnar ofta på fel spår. Kanske just för att jag börjar med fel detalj, som leder mig åt fel håll. Ibland tolkar jag lite väl bokstavligt. Hakar upp mig på helt fel saker, så att jag inte ser det helt naturliga svaret.
Men hur förklarar man detta för andra? Folk nära? Som ens sambo?
Hemma är jag på trygg mark, där kan jag vara mig själv. Då utger jag mig för att vara nästan normal. Så pass mycket att min sambo och nära lätt glömmer bort mitt funktionshinder. Således blir de alldeles ställda när jag plötsligt rasar. När jag plötsligt inte alls fungerar..
Bjuder på en Taiga-bild, så det inte bara blir alldeles förskräckligt mycket text. =)
Vad du är duktig på att fota:-) Jag känner igen det där med detaljseendet och att tolka allt som sägs bokstavligt! Kram!
SvaraRadera