Jag har nog aldrig kunnat ljuga. Som barn har jag försökt, men alltid misslyckats. ;) Resultatet blir alltid att folk vet direkt när jag talar osanning, och jag mår nåt extremt illa, får hjärtklappning och svettas när jag försöker.. Så nej, jag ljuger inte.
Som barn har jag vissa minnen som nästan skrämmer mig lite. Vi hade en triss (båt) liggandes på garageuppfarten med kölen upp. Av någon anledning hade jag ritat på den. Saken är den att jag inte minns det! Jag minns att det var ritat på, att folk skyllde på mig och var upprörda. Jag skyllde vidare på min låtsaskompis Linus. Bara det att i mitt minne så hade han verkligen gjort det, och inte jag. Det är nästan lite läskigt.
Jag måste ha varit SÅ inne i min fantasivärld att denna ersatte det verkliga minnet.
Har det hänt er? Kan ni ljuga?
Jag ljuger i nödfall då jag är rädd för att tala sanning. Det har varit extremt sällan som jag behövt göra det, men nödlögner brukar jag använda. Har läst att aspergare inte ljuger och jag har ju också aspergers syndrom, men om man hamnar i trångmål så kanske man drar till med en nödlögn?
SvaraRaderaHär är en av orsakerna till att jag ljugit några gånger:
SvaraRadera"Förmåga att hålla fast vid egna teorier eller perspektiv trots att fakta talar emot"
Läste detta på npf.nu