Dåsig

Känner mig fortfarande rätt "tagen". Man är ju inte van att träffa folk jämt. =)

Idag var det tandläkaren (burr) och sen aspiegruppen. Trist nog har vi bara några gånger kvar nu! Men förhoppningsvis blir det mer till hösten. Det är jobbigt att gå dit, men samtidigt så nyttigt och skönt att få träffa andra aspisar, höra att man inte är ensam om alla bekymmer.
Förra gången och denna har vi diskuterat mycket om socialt samspel. Något som vi oftast har lite problem med.
Jag har t.ex jättesvårt för småprat. Jag svarar gärna om någon frågar mig nåt, men det här att hålla igång ett samtal, associera vidare på något de säger för att kunna ställa motfrågor osv. Nej, det är jag jättedålig på! Något jag får träna på, antar jag.
Dessutom tittar jag sällan folk i ögonen, speciellt om jag är trött, då tittar jag ner hela tiden, eller bort. Vilket gör att jag ju missar mycket i folks ansikten, hur de använder mimik etc för att stödja det de säger, visar vad de känner osv. Vilket förstås kan leda till lite missförstånd. När jag är piggare så kan jag orka ha ögonkontakt, eller titta typ mellan ögonen, pannan, munnen osv. Inte lika jobbigt, men tillräckligt..

Sen var det viktväktarna. Där går det hela tiden åt fel håll. Gått upp 4kg nu sen i somras då jag gått ner 16kg.. Någon åt upp min karaktär?!
Men ja.. jag har ju bara mig själv att skylla. Min bristande karaktär. Märker också att när jag är ensam på kvällarna när sambon jobbar eftermiddag, jag är trött osv, så är det så mycket lättare att bli sugen på saker.
Köpte upp mig på lite viktväktargodis och tänkte försöka köpa lite frukt på ica imorgon eller nåt. Nya tag!
Imorgon är det boendestöd igen. Om vädret tillåter blir det promenad, bestämmer jag. Sen kaaanske det blir kontaktperson också. Får se hur hennes dag ser ut. Isåfall blir troligtvis med fotande, så vore bra att få gå med boendestödet.
Ibland önskar jag att jag hade hund så att jag blev tvingad att gå ut varje dag.. flera gånger om dagen. I alla väder..
Men vi har inte plats, råd har vi väl, men absolut inte plats. Sen vet vi ju inte om sambon är allergisk mot hund. Det går ju så bra med katterna, så jag vet inte om man törs chansa.
Tänk om man kunde få bli promenadvakt åt en hund eller nåt istället. Typ i nåt hus i närheten, så man inte behövde ta sig nåt långt för att komma dit. För då kommer jag mig väl inte för igen.. *suck*