Boendestöd och gruppsamtal

Jaha, idag var chefen för boendestöd här och pratade. Det kändes bra. Moira godkände både honom och hans ryggsäck! =D
Det blir lite väntan dock för att få ihop ett team och så. Några veckor trodde han. Så vi får väl se.

Idag var första dagen för gruppsamtal på min hablitering i stan. Vi var 4 personer med olika autismspektradiagnoser. Asperger, ad/h/d, a-typisk autism osv. Jag var hittills den enda tjejen, förutom psykologerna. Men det kändes bra. I början var det riktigt jobbigt. Fast jag tror vi kände likadant allihopa. =D Bunta ihop ett gäng aspisar och du får en väldigt tyst grupp. (Eller motsatsen. Det här fallet var tyst..) Ingen vågade säga mycket. Men det kommer nog allt eftersom vi lär känna varandra.
Vi ska ta upp en massa intressanta saker som rör oss och vår diagnos. Hur vi kan hantera stress, social kompetens, vänskap, mat, hälsa etc etc. Nästa vecka börjar vi med att prata om vilka problem vi har utifrån vår diagnos, och om självkännedom.

Vad har jag egentligen för problem utifrån min diagnos?

- Jag har svårt för sociala kontakter, beroende på hur jag mår. Har jag en bra dag så är det lättare att träffa nya människor. (Idag t.ex var det lite mycket, så därför var jag extra tyst och kände mig klumpig på gruppen.)

- Jag missförstår lätt, då jag dels hör "fel" när folk pratar med mig. Dels tittar jag sällan på personen, i ögonen t.ex, så jag missar små signaler som kan ge en hint om vad som menas. Det är svårare att förstå främmande också, som man inte känner. Min släkt och sambo har jag ju känt in så att säga. Så jag vet hur deras skämt "ser ut", så då är det lättare att förstå ironi t.ex.

- Jag har väldigt svårt för rutiner och sånt. T.ex så fungerar det inte riktigt med städ och tvätt här hemma. Jag gör antingen eller. Antingen städar jag ALLT på en och samma dag, och är helt slut sen i flera dagar.. eller så får jag inte tummer ur och städar ingenting. (Det är det jag ska få hjälp med från boendestödet. Att få till rutiner i städ och tvätt.)

- Jag har svårt att ta mig ut på egen hand. Det blir liksom inte av. Därav har träningen fallit tyvärr.. även fast jag vill. Det är svårt att gå iväg själv. Riktigt svårt att förklara varför. =/

- Jag är väldigt stresskänslig. Dvs väldigt lite kan påverka mig väldigt mycket. Ett fel ord kan förstöra min dag, om det vill sig illa.

- Jag har väldigt svårt för omfokusering. Vilket betyder att jag t.ex har svårt att börja igen om jag t.ex blir avbruten i diskningen. Då måste jag fokusera på det som avbröt mig (telefonen kanske), och för att sen fortsätta diska så måste jag börja om på nytt, vilket tar en himla massa kraft och energi från mig.
(Fick förslag från boendestödschefen att jag helt enkelt ska strunta i att svara om det ringer. Jag KAN ju faktiskt ringa upp igen.)
Det betyder också att jag har svårt att slita mig från det jag gör. Sitter jag och läser eller skriver vid datorn och sambon vill ha min uppmärksamhet, så tar det mycket energi att fokusera om på honom, vilket han kan uppleva som frustrerande.

- Sömn. Jag blir otroligt trött av sociala möten. En timmes socialt umgänge kan få förödande effekt dagen efter. Just då är det ju ok, så det är svårt att förklara för folk som inte ser mig dagen efter, hur jobbigt det faktiskt kan vara. Ibland är det ju värt det förstås. Jag VILL träffa folk, min släkt och vänner. Men jag har börjat lära mig att jag måste ha dagen efter ledig, så att jag kan sova ut, ta tupplurer och inte ha någon stress alls den dagen, för det funkar inte helt enkelt.

Oj. Nu blev det mycket. Men de punkterna är väl de allra största problemen jag har. Sen finns det ju mer förstås. =)
Så imorgon ska jag inte göra någonting! Bara vila.