Det kan kanske låta på mig som att ha aspergers är skitroligt och riktigt trevligt. Att jag alltid är positiv och glad över min diagnos. Så är inte fallet.. inte alls.
Endel dagar fullkomligt hatar jag min diagnos och allt den står för. Jag hatar att behöva vara annorlunda. Att inte orka vara som alla andra. Att ha "speciella behov." Att alltid, alltid vara trött..
Hade jag fått välja så hade jag mer än gärna varit vanlig. En vaniljmänniska. Nu blev det inte så. Så i den meningen är jag glad över min diagnos. För att den får mig förstå mig själv bättre, och ger bätter förståelse för andra runt omkring mig.
Jag önskar att jag haft diagnosen tidigare. Så hade folk sluppit prata skit bakom mig rygg, antagit att jag var lat och omotiverad. Eller chefer för den delen.. hade sluppit att behöva varna nya chefer för mig.. för jag var ju borta så mycket.
Jag hade sluppit behöva slita skiten ur mig för att orka iaf 3 dagar av 5.. För att sen ligga hemma och grina resten av dagarna så jag orkade ta mig upp på måndagen.
Jag är inte bitter dock. Bara trött.
Ruskigt trött idag. Vissa dagar är jag tröttare än "vanligt". Dagar då jag sover dåligt på nätterna. Sover igenom klockradion i 2 timmar.. =/
Huvudet känns luddigt och konstigt. Vilket blir när jag sover konstigt. Ska nog öppna fönstretna lite och ta ett glas coca cola. Inte bra för vikten, men det väcker mig iaf lite. Blir te lite senare istället. Det brukar också hjälpa lite.
Mår dessutom ruskigt illa. Imorse var det värst.. Mår illa när jag lagar mat också. Äta är dock inga problem. Knepigt. =/
Förstår....
SvaraRadera/Kramar Om