Smärta

Skrev ju tidigare att jag skulle ta upp det här med smärta och Asperger.
Det är känt att många aspergare antingen är överkänsliga eller "okänsliga". Dvs, ena "halvan" reagerar för kraftigt på smärta, medans andra har en riktigt hög smärttröskel.
Jag har alltid haft en väldigt låg smärttröskel. Det minns jag från min barndom också. Det mesta gjorde ont. Vissa sorters strumpor var hemska att ha på sig! De gjorde faktiskt ont.. Lappar i halsen på tröjan.. fy! Klippa bort dem gjorde inte det hela bättre heller. Då sved de bara värre.
Just det problemet tycker jag har blivit bättre med åren, men å andra sidan kanske jag också har lärt mig att välja kläder? Dels så använder jag aldrig någonsin tubsockor. Det ska vara sömlösa sockor. Inget annat.

Men låg tröskel har jag fortfarande. Dels så är jag mer känslig än andra, gör mig lättare illa. Får kanske inte alltid blåmärken, men ofta. Eftersom jag är väldigt klumpig (också en del av min AS) så slår jag mig lätt, går in i dörrposter etc.. Och det kan göra ont i många många minuter efteråt. Min sambo låtsas-slåss ibland. Något som ofta resulterar i ramaskri och en öm Ylva-Li. På honom gör det ju inte ont, så det är svårt för honom att anpassa det till mig. Tar han ett stadigt grepp i min arm, så känner jag verkligen avtrycken från hans fingrar långt efteråt, fast det egentligen inte var särskilt hårt. En "normal" människa skulle antagligen inte reagera mycket.

Problemet blir ju för mig när det gäller läkarbesök. Vad är normalt och vad är min överkänslighet? Där tror jag dock att sålänge smärtan ger mig problem, som att gå etc, så är det ju ett problem för mig, och värt att kollas upp och behandlas. Som mina leder. Jag har ofta ont i lederna på vinterhalvåret. Nu ska man kolla upp om jag har psoriasis artrit. Det är väldigt möjligt att jag iaf psoriasis, då jag har problem med huden i hårbotten och öron, och haft sen jag var 11-12 år eller nåt sånt. Min pappa har det också, fast kraftigare.
Inget syns på röntgen etc, och man har ofta avfärdat mina knäsmärtor med min övervikt. Problemet är väl att jag också har ont i armbågar och händer. Och dem går jag ju inte på?
Fast nu var det ju inte det jag skulle skriva om. ;)
Min teori är att iom att jag är överkänslig kanske jag också börjar känna av symptom på autoimmuna sjukdomar, som psoriasis nu då, då en normal människa kanske skulle börja känna extremt obehag längre fram i sjukdomens skede. Bra eller dåligt? Bra att ta reda på det tidigt förstås, för att lindra tidigt. Dåligt, iom att det är svårt att fastställa en diagnos i ett tidigt skede.

Samtidigt känner jag lite irritation över känsligheten. Min storlek gör ju att folk gärna tror att jag tål lite mer.. mer än andra kanske. Tjock = tjockhudad? Så är ju inte fallet. =/


Vad skulle du vilja läsa om föresten? Finns det nåt inom Asperger som du undrar över? Skriv gärna lite förslag. :)