fredag 30 juli 2010

Mat med Aspergerdiagnos

Jag har långt ifrån samma problem som jag vet andra med Asperger har. Jag äter inte köttbullar och makaroner varje dag. Jag äter rätt varierat ändå. (Däremot skulle jag väl kunna äta spaghetti och sambons köttfärsås nästan varje dag om jag fick..)
Men jag är rätt petig med mat ändå. Det finns vissa saker som bara inte GÅR att äta. Oätligt är vad det är.. Potatismos t.ex. FY! Varför? Smaken går väl an, men konstistensen ger mig rysningar. Likadant sill ibland. *ryser* Konstigt nog går det bra att äta 3 gånger om året, jul, midsommar och påsk. Men däremellan mår jag bara illa när jag tänker på det.. Mycket underligt. Fiskpinnar är också vedervärdigt. Det är torrt (i mitt tycke då) och smakar äckligt.

Det största problemet med mat som jag har, som inte gör det särskilt lätt att gå ner i vikt, är mitt behov av mat. Jag verkar här vara lite tvärt om mot andra aspiesar. Jag gillar mat FÖR mycket. Vill jag ha något, blir sugen, så finns inget annat i min värld. Det går inte att tänka logiskt, att det inte fungerar, är för dyrt, inte bra för mig. Får jag inte så blir jag tokledsen och vill inte finnas. Inget annat smakar bra.
Det har dock fungerat bättre på sistone. Dels så hjälper det att ha en planerad veckolista över vad vi ska äta. Där vi kan planera in nåt lite godare till helgen, men som vi lagar själva. Sen hjälper måendet också till. Veckan efter att min svärmor hade varit här så mådde jag mycket sämre, var trött och ledsen konstant i en vecka. Då var det också svårare att stå emot begären. Den veckan gick som man antar, inte så bra..
Hade det inte varit för mitt bättre mående, så skulle jag inte ha klarat av att gå ner 10kg hittills, det är då säkert. Sen finns det utrymme för lite utsvävningar, bara inte så ofta, vilket också hjälper.
Det som fortfarande måste finnas, är coca cola och chips/ostbågar på helgen.. Men så har jag också en veckobonus att använda till det.

Samtidigt är jag glad att inte är lika "speciell" på det viset, att jag bara kan äta en sorts mat. Stackars min sambo då! =D Han som älskar mat, och älskar att pröva ny mat. För det kan jag väl göra, så länge det ser ok ut. ;) Inte allt för mycket konstigheter, som bläckfisk eller gudbevare champinjoner!!

Ni aspiesar där ute, hur är ni med mat?

2 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag har en dotter med diagnosen autism. Vad glad jag blev att jag hittade hit. Man har mycket att lära av er som har Asperger, det är en stor tillgång!

    Mycket intressant läsning. Även om min dotter inte har så stora matproblem, iaf inte nu längre, så hjälper det mig att förstå henne bättre genom att läsa hur personer med Asperger känner i olika situationer.

    Bra gjort av dig att gå ner 10 kg, trots dina matproblem. Vilken kämpe du är!

    Kram Nina!

    SvaraRadera
  2. Tack! Vad kul att du hittade hit! :) Det var lite det jag hoppades, att någon iaf kunde känna igen sig, eller bli lite hjälpt av det jag skriver.

    SvaraRadera