Att bo i lägenhet tär på mig psykiskt. Jag trodde faktiskt att jag var stadsmänniska, men det är rätt tydligt att jag inte är det trots allt. Även om mina grannar inte gör allt för mycket väsen av sig, så känner jag dem. Det känns ungefär som att jag har folk stående runt omkring mig hela tiden, kikandes över min axel. Jag känner mig hela tiden trängd, kan aldrig riktigt slappna av och ta det lugnt.
Som min pappa trodde så är det nog så att jag helt enkelt inte kan sortera bort ljuden (som "vanliga" människor.) Utan jag får hela paket, vare sig jag vill eller inte..
För det är aldrig tyst, inte ens på natten. Det är alltid något ljud, bilar som burnar, tåg som kommer och går, barn som leker och skrattar, människor som skriker, skrattar, ropar och hojtar eller bara pratar, hundar som skäller, musik som skränar, grannar som går på sina golv, sjunger falskt, grannars telefoner som ringer högt (då denne granne jag menar är halvt döv..), hemtjänst som man hör tydligt genom väggarna.. Listan kan göras lång!
Drömmer vore att få bo på landet. Behöver inte vara mitt ute i skogen. Men tillräckligt för att ha andrum. Kunna andas och slippa höra alla ljud. Sambon är tvärtom.. han vill ha ljud, han är van och uppväxt med dem. Jag är förvisso uppväxt i skogen, kanske gör det också sitt till? Men jag har hört andra AS:are ha samma problem som jag. Att de vantrivs i lägenhet..
Men vad gör man då? När man ingen inkomst har.. när sambon är arbetslös och alla jobb finns i Stockholm. Ett tag ville jag flytta dit. Staden är vacker och det lockade faktiskt lite. Men nu inser jag att det inte skulle gå. Det skulle ta kål på mig.. seriöst. Och att hitta hus där är bara att glömma.. Några sånna pengar kommer vi aldrig att ha. Inte när jag troligtvis aldrig kommer kunna jobba heltid (psykologen som utredde mig sa detta, något jag insett för flera år sedan..), och bidragen är ju inte särskilt stora.
Nej.. det är till att hoppas på jobb i Uppsala-trakten, så vi kan bo här. Nära min släkt, det hjälper också. Men alla IT-jobb finns liksom i Sthlm.. 500 där och 7 i Uppsala..
Trött.. Jag önskar mig en sorteringsknapp tack! Eller en off-knapp går också bra.. fast till psyket då, för öronpluggar hjälper inte mot känslan. =/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar