Att man inte förstod?

När jag var yngre så var jag aktiv i UNF (ungdomens nykterhetsförbund). Och jag är glad att jag hamnade där. För som aspergare har man nog lätt för att bli influerad, och risken finns ju att det blir åt fel håll. Så hellre galen nykterist som ung.
Iaf så flängde jag alltid runt på aktiviteter. JÄMT! Jag var aldrig still. Varje helg var det nåt. Det var kurser, föreläsningar, och andra jippon. Inte undra på att jag var helt slut när det var vardag och skola igen..
Jag var nog en typisk aspie dock. Nykterheten var ALLT! Och lite till.. Jag föreläste tom hemma vid middagsbordet när föräldrarna tog ett glas till helgen. Jag kunde all fakta utantill och var inte sen att berätta om mina åsikter. Det var verkligen svart eller vitt.
När jag väl flyttade hemifrån orkade jag inte mer. Allt rann av mig, som allt annat runt omkring mig. Så efter några år som oaktiv så gick jag helt enkelt ur organistationen. Jag kände ingen längre där och jag orkade ändå inte med att engagera mig.

Idag är jag väl inte direkt nykterist, men jag kan nog inte påstå att jag dricker särskilt mycket heller. Om ens alls.. De få gångerna jag ens smakar alkohol kan nog räknas på ena handen. Jag tycker inte om smaken för att vara ärlig. Och starkare saker ger mig halsbränna..

Dock börjar jag känna igen mitt dåvarande jag. Nu när jag flänger runt med kameran istället. Sålänge det är nåt som är roligt, som jag trivs med, så funkar det bättre. Nog för att jag ligger däckad sen några dagar.
Dagarna efter kattutställningen så sov jag 2 dagar i sträck.. Och då menar jag verkligen sov. Sov 10 timmar på natten, vaken 2-3 timmar, däckade igen runt 14-15, och sov till 19. och sen sova 10-11 timmar igen för natten. Inte helt roligt.

Imorgon ska jag in med papprena till arbetsförmedlingen, så mitt företag blir ordnat! =D

Bjuder på en till söt liten kisse från förra helgen.