Uppenbarligen är det så. ;)
Katterna mår så mycket bättre! Och det är så skönt att se. Även om de återgår till sin odrägliga trotsålder.. Ack så söta de kan vara. <3
Toots har kommit på att man kan klättra upp längs ens ben. AJ! Dessutom har sambon tappat bort klosaxen. Antagligen har de väl sett den och gömt den, de små ligisterna! Så vi måste köpa en ny imorgon..
Taiga skrämmer livet ur mig när jag lagar mat. Hon klättrar nämligen upp på bänken mittemot spisen, sen hoppar hon över till min axel. Inte säger hon nåt innan heller.
Idag skrek jag till för jag blev så rädd! Stackarn tyckte så synd om mig att hon började tokslicka mig i ansiktet.. Sötnos.
Åter till rubriken.
Iom att de har felint herpes, så kommer ingen gå till avel. Inte Moira heller. Det känns bara dumt att fortsätta avla på något man vet kommer sprida sig vidare. Och visst är det trist, men samtidigt skönt att det inte var värre än såhär. De kommer ju kunna ha fullgott liv ändå, även om de inte får ställas ut eller avlas på.
Vi diskutera med veterinär hur det skulle fungera med Taiga. Meningen var ju att hon skulle flytta till uppfödarens syster för avel. Nu blir det ju inte så, men kunde hon flytta någon annanstans?
Jo, om det inte finns andra katter i hemmet kanske. Hon kommer smitta andra katter, tyvärr. Dessutom är risken stor att hon får ytterligare utbrott när hon flyttar, pga stressen. Ni kanske börjar förstå vart det här barkar?
Sambon och jag diskuterade hur vi skulle göra, och han säger: "Ja men då köper vi henne då."
Blev lite förvånad, inte ofta han säger så. ;) Men vi var båda rörande överens om att det kändes tryggast att ha henne kvar också, ifall de får fler utbrott, så vet vi hur vi ska handskas med det. Plus att våra katter redan bär på viruset nu.. Redan försent liksom.
Så ja. Plötsligt har vi 5 katter.. Hoppsan?
Fullt hus alltså:-) Kram!
SvaraRadera