Första kursdagen!

Oj.. idag var en LÅNG dag. Först in till sjukhuset kl 14. Egentligen skulle jag ha åkt själv, men hade superpanik i morse.. Tårarna rann och det kröp i hela kroppen på mig. Bara tanken på att åka själv till sjukhuset fick världens panik att komma. Jag skulle då ha fått stanna kvar i stan i några timmar, äta själv, för att sen träffa mitt boendestöd som skulle följa med till fotokursen som stöd.
Sambon märkte hur låst jag blev i min panik, så efter lite funderande så ringde han till sin chef och förklarade läget och frågade om det var ok att han kom några timmar senare, om han kunde ta det på komp. Det gick jättebra. Så det räddade väl min dag. =)
Och tur var det nog att han åkte med! Hade aldrig hittat.. Sjukhuset är en jäkla labyrint!

Sen körde han hem mig innan han åkte till jobbet. Hann äta lite mat innan det var dags att åka tillbaka till stan, igen. Men denna gång hade jag ju stöd av boendestödet. Också otroligt skönt. För var nåt enormt nervös. Tycker det är jätteläskigt med nya situationer och nya människor. Innan man vet vilka de är, hur många som är där, vilken åldersgrupp osv osv.
Vi fick presentera oss lite, eller ja, mer visa våra kameror och prata lite om dem. Och det gick faktiskt bra. Känner att jag har koll på den tekniska biten, så vågar säga saker om det iaf. Det är värre om det är saker man är jätteosäker på, då törs jag nog inte dyfta ett ord.
Kändes lite nervöst att visa sina bilder inför alla också, men även det gick bra, och fick lite komplimanger av en kvinna sen efteråt. =)
Var också lite nervös att jag skulle vara tvungen att förklara boendestödets närvaro, men det flöt på bra. Läraren var ju medveten om att jag skulle ha någon med mig, och jag tror att han hade koll på det, för han hoppade över henne. Efteråt var det en som tyckte till henne att hon inte hade fått varit med nåt. Men då sa jag bara att hon var mitt stöd där. Behöver liksom inte gå in på detaljer där känner jag.
För en gångs skull gör jag nåt som jag är intresserad av, där min diagnos INTE är i centrum. DET ska ni veta,  känns oerhört skönt!

Bebisarna växer så fint så. Idag vägde de faktiskt båda 214g! Så pojken har kommit ikapp nu.

Lilltösen. Kallad Taiga här hemma.

Pojken. Går under namnet Toothless/Toothie. Ligger inte riktigt bra i munnen dock. Så försöker hitta nåt bättre.. Inväntar ju namnen från uppfödare än. =) Men vi måste ju kalla dem nåt  medans. ;)
Ser ni hur olika de är föresten!? Pojken är mycket snipigare i ansiktet, smalare, mer som Moira. Medan Taiga är rundare och har trubbigare nos. Ser bättre ut i devonsynpunkt tycker jag iaf.