Tonåren..

Jag var aldrig den där typiska tonåringen. Rebell var jag aldrig. Smög aldrig ut sent på kvällarna för att festa med kompisar, eller kom hem för sent.
Nu bodde vi ju mitt ute i ingenstans, så att smyga ut om natten skulle inte ge många roliga fester, om man inte räknar in vildsvinen då.
Men jag ville inte heller.

Jag var nog en rätt lugn tonåring. Iaf utåt. Jag hade mina aktiviteter som jag åkte på. Jag var med i UNF (ungdomens nykterhetsförbund) där jag hade flertalet vänner som jag umgicks med. Där kände jag någon form av samhörighet med andra. Vi hade roligt, utan att bryta mot lagar och regler. Något som passade mig utmärkt.
Men innåt var det mer kaos. Jag mådde ofta dåligt, kände mig ledsen av ingen anledning. Jag var alltid alltid trött. Såhär i efterhand så förstår jag ju att min kropp inte orkade med alla intryck. Skolan tog sin energi, att det inte fanns något över när jag väl kom hem efter den.
Mina föräldrar ansåg mig lite oartig och ohyffsad som inte ville fika med dem på kvällarna. Jag ville bara stänga om mig i mitt rum, koppla av, läsa, lyssna på musik och bara stänga av all kontakt. Min hjärna orkade inte mer. Det var min återhämtningstid. Och den skulle gå till läxor..
Kanske inte är så underligt att läxor lästes allt för sent, ibland rent av på morgonen i bussen till skolan. Men ändå klarade jag skolan med ok betyg. Egentligen rätt ofattbart..

Tidiga tonåren spenderade jag ofta sjuk på riktigt. Under 14-15 års åldern så fick jag återkommande bihålsinflammation. Det var så illa att jag under en längre period hade det en gång i månaden. Tills slut började ju klasskamrater och lärare fundera. Men ja, jag var sjuk. Läkare och mina föräldrar kunde ju intyga det.
Kanske försökte min kropp säga ifrån redan då? Ge mig lite andrum.. Men det blev ju inte direkt bättre när man halkade efter i skolan.

Ser jag tillbaka på min tonårsperiod så ser jag mig själv som surmulen. Lite grinig och bitter. Iaf hemma. För det var där jag laddade batterierna. Så där orkade jag inte hålla upp masken och vara glad och trevlig.

Lite lustigt egentligen. Temat tonåring kom upp nu förra veckan på npfbloggarna. (Jag är bara lite sen.)
Den här helgen fyller jag 30! Jag känner mig mer som 20 dock.. Jag förlorade så många år när jag mådde som sämst. Jag är liksom kvar där mentalt tror jag.

 

Lite osäker på hur gammal jag är på dessa kort här ovan. Med tanke på längden på håret till höger, så tippar jag på 14 där och 15-16 på bilden till vänster.

Och så bild från igår faktiskt. En viss likhet ändå. ;)
En rolig anektok är att bilden högst upp till vänster, där har jag permanentat håret (flätade håret innan på den andra bilden till höger), men de där lockarna kom på riktigt sen när jag var lite drygt 20 år. Plötsligt hade jag korkskruvar! De har dock försvunnit igen verkar det som... Nu hennar jag mitt hår, och det rakar ut håret något tyvärr.