Jag tror många aspies under årens lopp fått höra/känna att de är mindre smarta, lite korkade, tröga och rent av lata. Är det så då? Inte alls! Inget kunde vara mer från sanningen.
Aspiesar är snarare i regel smartare, vi har oftast en intelligenskvot något högre än medel. Det som kan förvirra dock är att många av oss har dåligt arbetsminne, dvs vi gör saker väldigt långsamt. Att komma fram till ett intelligent svar kan ta mycket lång tid. Dessutom är vi väldigt ojämna i vår intelligens.
Jag kan förstås bara ta mig själv som exempel. Jag har inte gjort något äkta intelligenstest, tyvärr, utan bara delar av mensatestet som man kan göra via internet. Enligt det ligger mitt IQ på ca 119. Medel är 90-100. 130 och över så räknas du som överintelligent och kan få medlemsskap i Mensa.
Jag tror däremot att mitt nummer skulle kunna vara högre om det inte vore för mattedelen. ;) Jag brukar kalla mig själv för "mattematiskt handikappad". För där tar det bara stopp och har alltid gjort. Enkel uträkning kan jag klara av om jag får tid på mig. Oftast ger jag ju upp allt för tidigt dock. Intresset för matte finns inte heller, vilket försvårar det hela.
Men just det här är en sak som visar min ojämna intelligens. I min utredning så gjorde vi en hel del tester. (Det vet ju ni som gjort utredning själva.) Resultatet var att jag har högre än medel på det mesta, men det som jag hade svårt för, hade jag också väldigt svårt för. Så det var antingen högre än medel, eller väldigt mycket under. En klar ojämnhet alltså.
Huruvida jag är vanlig eller ovanlig med att ha svårt för matte, vet jag inte. Endel påstår att Aspergare är mattesnillen. Jag tror att det är för att det är deras intresse. Gillar man något, och har asperger, så faller det sig naturligt att kunna mycket, vara nästintill proffs på det. Gillar man det inte, ja, då är resultatet också därefter. ;)
Dessvärre är det inte bara vår intelligens som är ojämn. Utan också väldigt ofta sociala saker och sammanhang. Det som kan vara svårt för andra att förstå, är att bara för att jag klarar av en sak idag, betyder inte det att jag fixar det imorgon. Det är svårt för mig att förklara också, hur det fungerar. För mig beror det så mycket på hur mitt mående är. Är det en bra dag så klarar jag många fler saker, som annars kan vara för svåra. Men dagen efter kan vara en dålig dag, och då klarar jag det inte längre.. Det här gör det ju svårt för oss att ha ett "normalt" jobb, där vi förväntas vara just jämna och klara av samma arbetsbörda dag ut och dag in. För mig fungerar det inte alls. Jag har försökt så många gånger att ha ett jobb, testat så många olika. I början går det alltid jättebra, men sen går jag in i väggen och orkar inte mer. För att jag troligtvis försökt vara jämn och klara av saker hela tiden, vilket inte går.
Det betyder förstås inte att vi inte fungerar i ett arbete. Men många av oss behöver bra stöd och en bra kommunikation med de vi arbetar med och chef. Det krävs också en förståelse för att vi är som vi är, och inte är just lata.
Ni aspies där ute. Vad är NI bra på? Jag tänker inte fråga vad ni är dåliga på, för det är ointressant, eller hur? ;) Jag tycker det är viktigt att vi lyfter fram det positiva med oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar