Svart på vitt!

Idag kom mina papper på utredningen. Så jag har lusläst hela bunten och kan säga att det känns skönt. :) Jag håller med i allt som skrivs så. Det var också otroligt skönt att läsa någon annans upplevelse om mig själv, och se att mina misstankar stämmer!

Bland annat så har jag problem med sociala kontakter. Svårt med ögonkontakt, även om jag har ögonkontakt, så svackar blicken ofta. Har i princip inget kroppsspråk eller ansiktsmimik.
I testerna så låg jag antingen över medel eller långt under medel, något som är rätt vanligt för Asperger. Ojämn begåvningsprofil, även om man för den delen är långt ifrån dum. Jag låg på övre delen när det gällde verbala, ordförståelse, allmänbildning. Men under medel på arbetsminne. (något jag verkligen märker av! Jag har jättesvårt för huvudräkning för jag hinner glömma bort vart jag började någonstans.) Jag var också väldigt långsam, även om jag kom till rätt slutsats (bland annat när jag skulle bygga mönster med klossar), så tog det lång tid, längre tid än normalt.

Sånt här är väldigt intressant att läsa tycker jag. För mig är det också väldigt viktigt att få se det svart på vitt, att det är svårigheter som jag har problem med, och att jag faktiskt inte ÄR dum. Jag är egentligen rätt smart, men på vissa saker inte. Jag kan nog också uppfattas som mindre intelligent ibland, då jag är så långsam att tänka. Men får jag bara tid på mig så. ;)

Idag är det fredag och varmt! Var in till stan och lämnade in en kopia på bunten papper till min kontakt på arbetsförmedlingen. Den "gubben" gillar jag, som jag har. Nu är han visserligen en sån som har hand om folk med funktionshinder. Hamnade hos honom rätt tidigt då jag trodde att jag hade social fobi. Nu verkar det inte vara riktigt så. Utan jag har bara blivit rädd för sociala situationer, pga min Asperger som gör att jag lätt misstolkar och allt känns fel och jobbigt.. För folk är jag egentligen inte rädd för.
Till hösten är det väl tänkt att jag ska få komma ut lite och arbetsträna. Psykologen rekomenderar en långsam process ut i arbetslivet. (och inte fundera på 100% som slutmål, utan mer 50%.. de andra 50% behöver jag för att orka.. det tar kraft att hela tiden försöka att inte misstolka, hela tiden förstå.) Med en början på nån dag i veckan, någon timme bara, med en bra handledare som förstår mina behov och problem. Ett ställe där jag får i lugn och ro arbeta, utan allt för många nya ansikten, med tydliga rutiner och där jag vet exakt vad som förväntas av mig.
Det känns också skönt. Bara hoppas att det blir så.. man vet ju aldrig vad Försäkringskassan anser.. =/

Jag vill inte bara gå hemma heller. Jag vill faktiskt förtjäna mitt uppehälle!

Börje gjorde den här lilla så snygg! Den gillar jag skarpt. :) (tycker förövrigt att ni ska kika in där. Han skriver mycket bra och intressanta saker om Asperger!)